Söndag 1 december
…vaknade kl 00.15, klarvaken. Glad som en speleman för att det äntligen var Dagen D, det kändes som jag sovit hela natten och klockan skulle ringa närsomhelst. Men nehepp… Stoppade i mig både en och två riskakor och försökte sen somna om. Men det var helt omöjligt. Gick på toa, och på vägen tillbaka gick jag förbi spegeln. Så det fick bli en lite check av benen, hoppsan. Jodå, det hade hänt en hel del med konturerna. Coolt 
Tillbaka i sängen, fortfarande helt omöjligt att somna. Jag brukar aldrig ha problem med att somna om/sova och inte heller att somna på kvällarna. Inte ens under dieten har jag haft svårt för att sova. Hittade Jonna uppkopplad på Facebook, så vi låg och chattade en lång stund. Hon kunde heller inte sova. Säkert lite fjärilar som virvlade omkring i magarna på oss.. Jag fortsatte käka lite riskakor, så till slut, typ runt 03.30 somnade jag nog.
Weeeeeiiii… 05.30 och klockan ringer äntligen. Upp och hoppa, nu skulle det äntligen börja fixas. Håret, sminket och jobbigt nog var jag ju tvungen att checka ut också. Men vilken tur jag hade som hade min frisör på hotellet. Hennes man, Niklas Lovén hade ju tävlat på lördagen. Så hon ställde snällt sin klocka tidigt, för att hjälpa mig. Blev hur nöjd som helst! Stort TACK Anna!
Äntligen på plats backstage. Ut med liggunderlaget och fram med kudden, sen var det bara att ställa sig i kön för sista lagret med färg. Herregud vad nakna kroppan man har sett dessa helgerna. Till slut kändes det ju inte konstigt alls att slänga av sig alla kläderna inför folk, det var snoppar, snippor och bröst överallt. En sak som skiljde sig åt från Decembercupen var att här verkade snopparna frysa lite mer, de flesta hade fått strumpor på sig.. 
När färgen var lagd, var det bara att vila och och fylla upp musklerna med snabba kolisar. Tur man älskar riskakor med nutella eller jordgubbssylt. Klämde 4 paket riskakor och en halv burk nutella, en påse skumtomtar och lite annat gott
Till slut började det dra ihop sig för mig att gå upp på scen.. Tog på mig skorna och körde lite posering. FAN… fick kramp i vaderna direkt.. Vilket tyder på saltbrist. Ingen i närheten hade något salt med sig. Men teamkompisen Louise hade en liten påse chips, så det fick det bli. Tack Louise!! Ja, chips är ju inte äckligt och ihop med nutella ännu bättre.. Skönt, krampen släppte i alla fall. Men nu var det ju verkligen viktigt att inte få i sig nån vätska. Då kan formen gå åt skogen i ett nafs.
Äntligen ut på scen. Vi var hela 27 tjejer i -168 klassen, det blev en lång Line Up. Vi körde våra poseringar, 6 tjejer åt gången.. Det skulle plockas ut 15 st som skulle få gå vidare. Sen fick vi gå av scenen allihop. Efter en stund fick vi höra att de ville få in 6 tjejer till för en särbedömning, och jag var en av dom. Nu gällde det!! Nu måste jag spänna allt jag har och sätta alla poseringarna perfekt. Vi körde ett varv med poseringar och jag tänkte att snaaaart är det över, så spänn, spänn… Sen ropar de upp ett nummer och den tjejen fick lämna scenen. Sen fick vi andra köra ett varv till… Puh.. Snaaaaart är det över… Andra varvet var klart och sen fick ytterligare en tjej lämna. Och vi andra som var kvar fick köra ETT VARV TILL, fan vad slut jag var i kroppen… Efter den rundan, var vi äntligen klara. När jag kom bakom scenen bara ramlade jag ner på golvet, lipfärdig… Madde (TeamCoachen) kom fram till mig och gav faktiskt mig lite vatten… Jag vet inte om jag höll på att svimma, för jag det har jag aldrig gjort, men jag var helt sluuuut! Sen blev det en lång väntan tills de presenterade de 15 som hade gått vidare… Yeeees, jag var en av dom! Så då var det bara ut på scen ytterligare en gång. Just där och då, kände jag, att nu spelar det ingen roll hur det går. Jag var så trött och slut i kroppen att jag orkade verkligen inte mer. Och nu i efterhand ser man på bilderna att jag får inte fram musklerna alls lika bra. Bilderna här nedan är dock från första rundan..
När denna omgång var färdig fick vi gå av scen och sen var det bara att vänta tills de ropade upp de 6 som skulle gå till final. Jag kände verkligen att jag är inte en av dom. Det tog ganska lång tid innan de ropade upp finalisterna, och mitt namn ropades aldrig upp. Men det gjorde faktiskt inget, visst hade det varit kul att får göra Twalken, men jag var sååå sjukt nöjd ändå. Och trött!
Det här var det första jag åt efter tävlingen. På morgonen var jag på hotellfrukosten och bredde mig några mackor som jag skulle ha som belöning efter tävlingen. Två ostfrallor, en baguette med salami och brieost, en macka med leverpastej med saltgurka. Och såklart en PepsiMax, guuuud vad gott!!! Om nån inte redan visste det så är nog bröd bland det bästa jag vet.. och det var ju ett tag sedan jag fick äta det..
Här är jag och min coach Therese Svedbom, som har ända sedan i somras guidat mig och stöttat mig i allt från mat, träning och posering. Jag har lärt mig massor och har henne att tacka för att jag är där jag är idag. <3
Åh, vad jag drog mig kvar länge backstage. Jag ville inte gå där i från, ville ligga kvar på mitt liggunderlag och käka riskakor, känna doften av spraytanningen och snacka med alla härliga människor. Men till slut fick jag ge vika och lämna min plats för någon annan som behövde den. På eftermiddagen var det dags för Classic Bodybuildning, så det hade trillat in en hel del snygga manliga kroppar.. Haha, också en av anledningarna till att det var svårt att slita sig Sen gick Anna och jag en sväng på mässan. Jag passade på att handlade på mig lite protein, bars och lite Walden Farms såser.
Såklart på vägen hem stannade vi och frossade i lite friterade kolhydrater och glass. Behöver jag säga att det var sjukt gott och att jag blev sjuuuuuukt mätt! 
Det här har varit bland det bästa jag varit med om… Längtar till att få vara med om detta snart igen. Men först ska det ätas och byggas. Jag ska komma tillbaka, större, bättre och starkare. BOOM!
Sen vill jag passa på att rikta ett STORT TACK till er alla som vid sidan har stöttat, lyssnat och hejat på. Men vill lyfta fram några speciellt..
Therese Svedbom – Bästa coachen. För allt du lärt mig. Ditt stöd och pepp.. och mina snygga tävlingsnaglar.
Theodor och Melvin – Mina goa barn. För att ni har stått ut med mig! En dietande tonårsmamma har nog inte varit att leka med. Älskar er!
Niklas Lovén – För din inspiration, ditt stöd och att du hela tiden peppat mig. Och nu på slutet… ditt sällskap alla tidiga morgnarna på bandet.
Anna Dahlin – För allt. Det har varit så värdefullt att ha haft någon att prata med i samma situation. Ditt stöd och förståelse. Ditt sällskap både på tävlingarna och på gymmet. Så glad att jag funnit dig!
Viktor Källberg – För att på nära håll fått se ditt hårda slit och din kärlek till gymmet! Du är grym.
Nadja Niemelä - För dina hejarop och för att du alltid har så kloka ord att komma med.
Anna Lovén - För allt fix med mitt hår och för att du offrade en sovmorgon för att fixa snyggaste frillan.
Åsa Fredholm – För att du på jobbet orkat lyssna på mig, på allt från bikinival, smycken till dietnojjor.
TeamPurefitness – Tack till den visserligen korta tiden jag var med! Men glad att jag lärt känna alla ni härliga och underbara människor i teamet! Tack för ert stöd under tävlingarna!
